Gott nytt år

Då är jag åter nätburen och aktiv efter en, av mig bedömd, välförtjänt semester.

Thailand var precis så avkopplande skönt som jag föreställt mig. Det kändes tveklöst som det bästa slutet på ett så fruktansvärt idiotiskt år. Jag fick tag i ett formidabelt badminton-verktyg som igår visade sig besitta magiska krafter med vilket jag fullständigt krossade motståndet på Visby Rackethall. Det var härligt.

Då jag under de senaste dagarna haft en dygnsrytm som inte riktigt går att placera inom en vettig samhällskontext, har jag spenderat mina extremt tidigare morgonar med att förläsa mig själv på Wikipedia om bland annat Lord Acton, mixat ned och mastrat min nästkommande kassett på amerikanska bolaget Tape Fiend, samt reflekterat lite över allehanda faktorer som har med min fysiska beskaffenhet att göra.

2010 kan komma att bli det bästa året någonsin för min del.

Mvh,

Nicodemus

Thailand 09/10

Det skall bli väldans underbart att fira sitt nyår på ett fullständigt uselt år i Thailand mellan 30/12:e och 13/1:a.

Mmmmmm.

Namnbyte, Mors Död och annat

Min mor, Berit Monica Mattisson gick lugnt bort den 21:a September, 2009. Det är med saknad hon försvinner från oss kvarblivna.

Jag har fått mitt namnbyte bekräftat idag. Fr.o.m. 20090930 är mitt fullständiga namn Nicodemus John Mattisson. Det känns bra.
Nu föreligger bara ett enormt arbete kring att springa runt och officiellt ändra tilltalsnamnet på ID-kort och pass.

Imorgon skall jag infinna mig på ett mycket vettlöst möte tidigt och sedan väldigt okomplicerat sitta och problematisera kring HGO's policies kring kvalitet och hur jag från golvet tar del av denna ständiga förbättringsprocess.

Sanslöshetens yttre gränser har vidgats

... och öppnat sin famn, varvid jag garanterats inträde i familjen.

Jag har idag blivit erbjuden att ingå partnerskap med kvalitetsrådet som söker uttröna huruvida det existerar begrepp, medel och möjligheter att inte bara expandera, utan även grundligt idéberika vårt kära lärosäte med nytänkande. Föga visste beslutsfattarna att det fanns en nihilistisk laissez faire-förespråkande fritänkare med oceaner av bhairaviskt medvetande bakom den ridå som för lekmän uppenbarar sig endast i oskyldig och ytterst tafatt nordgermansk form.

Det krävs handlingskraft för att bringa den nya människan till ytan från den avgrund där denna i alltför lång tid legat i dvala dränkt i onyttans tecken. Tyngd av skuld och vanföreställningar som en konsekvens av en alltför djuplodande solipsism, byggd till fundamentet av trosuppfattningar på den egna ringa individens oförmåga. En avväpning av sinnets fulla potential har skett. Jag är här för att förstöra och förbättra utifrån egalitärt motståndskraftiga termers ekande tystnad och således i enlighet med kataklysmiskt begreppsrika handlingar utstaka den vänstra handens väg längs det som en gång var och åter en gång skola bli.

Såsom en bläcka, likväl en kväll i livets sköte

Nu har jag officiellt fått tillträde till min nya lägenhet på Andersrogatan. Jag är mycket, mycket nöjd. きれい、静香で、すばらしいです。
Öppnade dörren till kylskåpet och fann till min förvåning en samling av imponerande maträtter som Cecilia, kvinnan som bott där innan, lämnat kvar men sedan ringde för att ursäkta sig över och erbjöd sig att röja undan.
Marcus har åkt till Kina, Petra till Stockholm och Martin likaså. Detta lämnar mig med få alternativ i termer av körkortsinnehavare/samariter som kan hjälpa mig att frakta tingest.

Det skall bli härligt att åka till Tyskland nästnästa måndag. Det var exakt ett år sedan jag var utomlands sist. Få saker har förändrats sedan jag förevigade detta i denna för mig livsviktiga dagbok. Har denna vecka suttit med pamfletter som jag fick iväg till tryckeriet idag. Det kändes lättande. Pamfletterna ser dessutom väldigt bra ut, vilket är lättande.

Jag gör så oerhört mycket trycksaker till avdelningen som jag inte ens väljer att publicera i min portfolio. Undrar om det är dumt? Jag kan tro att det är lite dumt.

今夜、ヤコブに行くつもりだ。彼は赤いワインがあるけど、今日本当に二日酔いでした。嫌いだ。
また今度！

Bussfärder

Sitter förnärvarande på bussen och har för ungefär en timme sedan lämnat Göteborgs Nils Ericsson-terminal. Detta innebär naturligtvis att det finns WAN på bussen. Hur detta rent tekniskt har åstadkommits är för mig inte solklart, även om jag tror mig kunna identifiera vissa behov som måste tillfredställas för att kunna åstadkomma ett sådant resultat.

Eftersom jag sedan länge har glömt mina lektioner i dataöverföringsteknologi (som dessutom troligtvis är mycket utdaterad) känns det här som en förklaring till vad som här har implementerats;

W-CDMA, Wideband Code Division Multiple Access, är en teknik som huvudsakligen har utvecklats av Ericsson sedan 1998 för nästa generations mobilsystem och som blivit anammat över hela världen. I januari accepterades teknologin av det europeiska standardiseringsorganet ETSI som standard för tredje generationen i Europa. Ett omfattande arbete inleddes för att förena ansträngningarna i Europa med bland annat standardisering i Japan, Kina och USA. Resultatet blev att WCDMA föreslogs till ITU som världsstandard i slutet av Juni 1998.

Ett nytt frekvensband på 2 GHz är reserverat av Internationella Teleunionen (ITU) inom större delen av världen för tredje generationens mobilnät. WCDMA är en 5 MHz bredbandig radioteknologi för kommunikation mellan användare och radiobasstationer i mobilnätet. WCDMA medger överföring av mycket stora datamängder på ett kostnadseffektivt sätt. På så sätt blir det möjligt att utveckla morgondagens mobilkommunikation, där mobil multimedia och access till Internet med alla dess tjänster intar en särställning. WCDMA är en skalbar och snabb bredbandsteknik för radio och medger överföringshastigheter på upp till 2 Mbit/s. Med tekniken High Speed Downlink Packet Access HSDPA kan överföringshastigheten på sikt öka till 10-20 Mbit/s i nerlänken. Upplänken kan i framtiden ökas med hjälp av HSUPA.

Wikipedia.org

じつは、今日僕の友だち吉田さんを会います。それはすばらしいだと思っていますよ！

Dessutom verkar det finnas möjligheter för mig att få åka till Tokyo Game Show i höst, vilket skulle göra mitt liv oerhört njutbart.

I skogen

Ligger förnärvarande och lyssnar på samma kompositör jag under hela sommaren legat och lyssnat på i självterapeutiskt syfte; Steve Reich.
Denne man och hans tveklöst kompetent genomförda och, i mina ögon, kontemporärt fullträffsorienterade musikalitet är något av det mest imponerande vi som släkte i modern tid har lyckats åstadkomma. Samtidigt som han utgör ett dokument som behandlar civilisatoriska aspekter och framväxten av den moderna människan, finns här också en tydlig kritik gentemot en ohållbar livsföring där återvinningen (uttryckt i den minimalistiska beskaffenheten) gör sig kännbar genom upprepning.

Från ett till ett annat håller jag på att läsa David Icke's 'Kärlek är den enda sanningen, allt annat är illusion'. Anledningen till att jag läser denna kan av många ifrågasättas då denne herre är en mycket kontroversiell figur i den filosofiska kamp jag i min egen illusoriska värld uppfattar som en för frihet. I enlighet med Schopenhauer, skulle jag dock vilja framföra en viss acceptans för verklighetsfrånvända idéer då; 'All truth passes through three stages. First, it is ridiculed. Second, it is violently opposed. Third, it is accepted as being self-evident.'.

Träffade min gode vän Frodi häromdagen.
Vi begav oss till Fjordfestivalen i Uddevalla. Uddevalla är sannerligen ett spektakel för den som har sinnesmakt att utstå dumhet av proportioner bortom mänskligt förnuft (?).
Ibland finns det en anakoretisk aspekt av min personlighet som i mötet med människor som strävar efter att realisera sig själv som en tidlös entitet genom icke-idealistiska principer känner en maktlöshet och nederlag. Denna sida hos mig är den som jag vanligtvis benämner min idealistiska. Jag är med största säkerhet oerhört mycket mer idealistisk än vad som är nyttigt.