I skogen

Ligger förnärvarande och lyssnar på samma kompositör jag under hela sommaren legat och lyssnat på i självterapeutiskt syfte; Steve Reich.
Denne man och hans tveklöst kompetent genomförda och, i mina ögon, kontemporärt fullträffsorienterade musikalitet är något av det mest imponerande vi som släkte i modern tid har lyckats åstadkomma. Samtidigt som han utgör ett dokument som behandlar civilisatoriska aspekter och framväxten av den moderna människan, finns här också en tydlig kritik gentemot en ohållbar livsföring där återvinningen (uttryckt i den minimalistiska beskaffenheten) gör sig kännbar genom upprepning.

Från ett till ett annat håller jag på att läsa David Icke's 'Kärlek är den enda sanningen, allt annat är illusion'. Anledningen till att jag läser denna kan av många ifrågasättas då denne herre är en mycket kontroversiell figur i den filosofiska kamp jag i min egen illusoriska värld uppfattar som en för frihet. I enlighet med Schopenhauer, skulle jag dock vilja framföra en viss acceptans för verklighetsfrånvända idéer då; 'All truth passes through three stages. First, it is ridiculed. Second, it is violently opposed. Third, it is accepted as being self-evident.'.

Träffade min gode vän Frodi häromdagen.
Vi begav oss till Fjordfestivalen i Uddevalla. Uddevalla är sannerligen ett spektakel för den som har sinnesmakt att utstå dumhet av proportioner bortom mänskligt förnuft (?).
Ibland finns det en anakoretisk aspekt av min personlighet som i mötet med människor som strävar efter att realisera sig själv som en tidlös entitet genom icke-idealistiska principer känner en maktlöshet och nederlag. Denna sida hos mig är den som jag vanligtvis benämner min idealistiska. Jag är med största säkerhet oerhört mycket mer idealistisk än vad som är nyttigt.